I vårt hem finns ett hemligt rum, dit får bara pojken och matte gå in. Frida och jag försöker på alla sätt att ta oss in dit vi också. Så fort vi hör att de rör dörrhandtaget till hemliga-rummet så kommer vi störtande. Det är pokens rum, det har vi förstått. När jag nå´n gång hunnit ta mig in där, och rusat in under sängen i full fart, blir pojken så glad att se mig att han ropar -Kibokooo, och kastar sig på mage in under sängen han också. Han vinkar glatt till mig och viftar med händerna och ropar -kom hit! Han vill så gärna klappa mig, han vinkar och vinkar där under sängen. Själv vill jag klappa hans fisk, den ser så ...len ut. En gång när jag varit i hemliga rummet hittade matte en ballong i vår kattlåda efteråt. Skvallerbyttan berättade det för doktor Eva, som sa till mig att det inte var bra för mig att äta ballonger. Hur kunde dom veta att jag ätit den??
När jag gömer mig i hemliga rummet brukar jag få godis. Pojken ger mig pillows, som jag älskar, och sen bara liksom swich, så har jag flugit genom luften ut i hallen igen. Samma visa varje gång, det är nå´t magiskt med det rummet och pillows!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar