Frida vikarierar

Svårt att sova med tratt på huvudet, tycker Kiboko.
Svårt att sova med tratt intryckt i ansiktet, tycker matte.
Frida här, Kiboko är lite upptagen med sin tratt så jag passar på att skriva lite. Hon är en av 1000 katter som drar så väldigt i stygnen sa de hos veterinären igår. Hon fick gå dit och visa såret för det var blodigt och håligt av hennes ihärdiga bitande. På nätterna prasslar hon med tratten och har kommit på att hon ska ligga med huvudet på kudden med matte. Det är en liten bjällra på bandet runt halsen så det låter: prassel, prassel, pling,pling, aj! Då har matte tratten på sin näsa. Jag försökte hjälpa Kiboko att tvätta såret i morse men då morrade matte åt mig. Jag sover i fåtöljen i natt tror jag. Tass på er från FRIDA.

Här är jag den barmhärtige samariten och ligger med Boki när hon hade ont i magen.

Kom hem

Matte är dum!
När vi kom hem efter den hemska dagen var det nå't fel på mina ben, de gick i sick sack och jag nästan föll. Ögonen stod på tio i två och man såg nästan bara vitögonen på mig.
"Lägg dig gumman", sa matte och bäddade på golvet, men jag vinglade runt i flera timmar. Så upptäckte jag att doktorn glömt nå't krafs på min mage. Det måste bort! Matte håller i mitt huvud och säger "Aj aj! Låt bli" Jag gömmer mig under täcket och drar i trådarna, hon hittar mig förstås och säger "Sluta, jag vet nog vad du håller på med, din envisa lilla katt!" Sover gott på natten, Frida och jag har ockuperat större delen av mattes säng och täcke. Vaknar, krafset har inte försvunnit under natten men nu ska det bort! Konflikten med matte trappas upp, nu är det krig!
Matte har rynkor mellan ögonbrynen och är totalt omedgörlig.
"Kan du låta bli stygnen Kiboko" säger hon, "annars får du ha en tratt, hör du det? Och var ska jag få tag på en tratt, på en lördag? Du är den mest hopplösa lilla varelse som finns!" Men tänk, jag tycker att hon är den mest hopplösa STORA varelse som finns! Bannade fläskfia.

Semester? Bah!!

Det planerades en semesterresa. Att Frida och jag inte skulle få följa förstod vi ju när hon skaffade pass bara till sig och pojken. Ingen visste vem som skulle ta hand om oss. Det löste sig till sist när mattes chef erbjöd sig att vi fick bo där när matte reste bort. Matte blev jätteglad att det löste sig så bra för oss. Alla sa -Åhhåh och såg smått förfärade ut. Mest rädd såg min gammelmatte ut. Matte blev mer och mer orolig ut ju närmare avresedagen vi kom. Hon tittade allvarligt på oss och sa att vi måste uppföra oss. -Va! Gör vi inte alltid det? Vi hade med oss klösbräda, matskålar, leksaker, mat, bajshuset och en filt som luktade matte (fast vi föredrog att ligga i en fluffig fin vit fåtölj där). Precis då började jag fundera på om det inte var dags att föra mina magnifika, perfekta gener vidare. Tänk er små söta Kibokobebisar! Ni vet hur det är när man fått nå´t i huvudet, svårt att sova, man går runt och funderar och vill ha nå´n att prata med. Frida var mallig som vanligt och "Uppförde sig" . Bet inte chefens pojke i näsan ens en enda gång som hon gör med mattes pojke varje dag hemma. När matte hämtade hem oss ändrade jag mig, tänk om ingen skulle vilja köpa mina bebisar, då får jag ju dras med dom hela livet. Dela mat, säng, matte nä, det får nog vara tänkte jag.
På veterinärstationen frågade dom matte om hon jobbar kvar -ja, sa hon, men jag räknar inte med nå´n löneförhöjning i år!
????

Karusell!

Matte hängde upp nya och tunna gardiner. Jag skulle bara ta en fluga, hoppade upp och aj, så satt jag fast med en klo så högt upp att bara yttersta spetsen på en tå nådde ned till golvet. Jag försökte hoppa på en fot men då snurrade jag bara runt, runt, runt..
Gardinen blev som en tvinnad snodd och matte hörde dunsar när jag for in i elementet varje varv! Hon kom springande när hon såg mitt lilla huvud sticka ut ur gardinsnodden och sa -Men Kiboko, har du nu sönder min nya gardin?
- Jo tackar som frågar, jag har ont i tassen och är yr i bollen! Skulle det då inte vara trevligt om hon sagt istället "Mattes lilla älskling, hur gick det?" istället för att fråga om en perskans gardin?
Jag vinglar iväg därifrån för att slicka min sårade stolthet. Där är dörren - ja, fåtöljen -ja, sängen, Frida och HEJ! där är dörren igen som åker förbi?
Örrk, jag tror jag måste kräkas, var finns en matta?? Helst nytvättad matta, det föredrar jag!

Facebook?!

Matte har skaffat facebook. De flesta brukar ju ha en bild på sig själv på sin sida men matte har en bild på mig. Det kan jag i och för sig se tre skäl till: Jag har blåare ögon, jag är snyggare och jag är definitivt smalare!

Öronrengöring

Matte behöver aldrig göra ren Fridas öron, det gör jag. Pojken brukar ropa: -mamma, fy vad äckligt, Kiboko har hela huvudet i Fridas öra! Ja, jag har ett litet näpet ansikte och Fridas öron är ganska ... rymliga!

Tjaba!

Vet att det var länge sén, men matte har varit trött. Ja hon får skylla sig själv när hon är vaken om nätterna. Oh vad vet jag, istället väcker hon Frida och mig också gång på gång. Lyfter bort oss från sina ben till den andra sänghalvan. Vi blinkar förebrående till henne och vinglar omedelbart tillbaka och lägger oss på hennes ben igen. Sedan ligger hon och vrider sig hit och dit i flera timmar, överkroppen alltså, benen kan hon inte flytta. Sömnstörningar kallar hon det, pga stress. Vad behöver hon stressa för? Det enda hon behöver göra är att hälla upp lite (dyr) kattmat till oss och sitta still sså vi får sova ifred i hennes knä. Hur svårt kan det va?


Jag har ju haft mitt bajsproblem ganska länge, varit till sjukhuset massor med gånger. Alla där känner mig nu. En gång fick jag sova över där. Fick ingen kvällsmat, en bur att sova i, ingen säng, ingen matte. Undermålig service måste jag säga!
Det talade jag minsann om för dem också!
Dagen efter tittade dom ner i min mage genom munnen, med en kamera på en slang, och även upp i mina tarmar genom, ja ni fattar.
- Hade dom samma slang Kiboko? sa pojken och skrattade! Dumma han, hur ska jag kunna veta det? Jag sov ju. När matte hämtade mig sa doktorn att jag ropat så mycket att katten i buren bredvid såg ut som han hade ont i huvudet. -Hade han kunnar prata hade han nog bett om en Alvedon, sa hon. Nu får jag kortison sprutor eftersom jag aldrig i livet tänker svälja en tablett.

I måndags när jag var dit satte dom en svart huva över mitt huvud, lindade in mig i en badhandduk och en kvinna med ett förflutet som brottare höll i mig medan de stack mig i tassen för att ta prover. I andra ronden fick jag den obligatoriska sprutan i nacken. Som sagt, de känner mig där nu.

Ciao Kiboko

Morgonstund har guld i nos?

Gjort idag

Hallåj!
Idag har jag bäddat sängen åt matte, hon envisas med att lägga dit filtar och kuddar men jag tycker de gör sig absolut bäst på golvet så jag flyttar dem dit. Matte är bara så pärskans envis så hon lägger tillbaka dem gång på gång, vilket självklart gör mitt jobb att lägga dem på golvet mycket svårare! Jag kan bara inte förstå att hon orkar alltså, den människan ger aldrig upp!

Pojken har skaffat en ny fisk till skålen på sitt hemliga rum. Jag får vara där så länge jag bara tittar på fiskarna och inte doppar tassen i skålen. Jag planerar att stanna därinne när någon glömt att jag är där, för en ensam stund med den nya fisken


Här ligger jag med Frida. Hon försökte också vara med på bild men det här är ju min blogg så jag tyckte absolut att hon skulle gå ur bild.

I'm back!

Efter otaliga besök hos den där pärskans veterinären (de rakade min mage - kan ni bara förstå hur de kan vara så fräcka?) har matte tagit en lång semester från bloggandet för att stanna hemma med mig på heltid!

Kiboko har haft supermycket problem med sin lilla lilla mage, och efter en biopsi och återhämtning över sommaren är hon äntligen tillbaka på bloggen!