Frida vikarierar

Svårt att sova med tratt på huvudet, tycker Kiboko.
Svårt att sova med tratt intryckt i ansiktet, tycker matte.
Frida här, Kiboko är lite upptagen med sin tratt så jag passar på att skriva lite. Hon är en av 1000 katter som drar så väldigt i stygnen sa de hos veterinären igår. Hon fick gå dit och visa såret för det var blodigt och håligt av hennes ihärdiga bitande. På nätterna prasslar hon med tratten och har kommit på att hon ska ligga med huvudet på kudden med matte. Det är en liten bjällra på bandet runt halsen så det låter: prassel, prassel, pling,pling, aj! Då har matte tratten på sin näsa. Jag försökte hjälpa Kiboko att tvätta såret i morse men då morrade matte åt mig. Jag sover i fåtöljen i natt tror jag. Tass på er från FRIDA.

Här är jag den barmhärtige samariten och ligger med Boki när hon hade ont i magen.

Kom hem

Matte är dum!
När vi kom hem efter den hemska dagen var det nå't fel på mina ben, de gick i sick sack och jag nästan föll. Ögonen stod på tio i två och man såg nästan bara vitögonen på mig.
"Lägg dig gumman", sa matte och bäddade på golvet, men jag vinglade runt i flera timmar. Så upptäckte jag att doktorn glömt nå't krafs på min mage. Det måste bort! Matte håller i mitt huvud och säger "Aj aj! Låt bli" Jag gömmer mig under täcket och drar i trådarna, hon hittar mig förstås och säger "Sluta, jag vet nog vad du håller på med, din envisa lilla katt!" Sover gott på natten, Frida och jag har ockuperat större delen av mattes säng och täcke. Vaknar, krafset har inte försvunnit under natten men nu ska det bort! Konflikten med matte trappas upp, nu är det krig!
Matte har rynkor mellan ögonbrynen och är totalt omedgörlig.
"Kan du låta bli stygnen Kiboko" säger hon, "annars får du ha en tratt, hör du det? Och var ska jag få tag på en tratt, på en lördag? Du är den mest hopplösa lilla varelse som finns!" Men tänk, jag tycker att hon är den mest hopplösa STORA varelse som finns! Bannade fläskfia.

Semester? Bah!!

Det planerades en semesterresa. Att Frida och jag inte skulle få följa förstod vi ju när hon skaffade pass bara till sig och pojken. Ingen visste vem som skulle ta hand om oss. Det löste sig till sist när mattes chef erbjöd sig att vi fick bo där när matte reste bort. Matte blev jätteglad att det löste sig så bra för oss. Alla sa -Åhhåh och såg smått förfärade ut. Mest rädd såg min gammelmatte ut. Matte blev mer och mer orolig ut ju närmare avresedagen vi kom. Hon tittade allvarligt på oss och sa att vi måste uppföra oss. -Va! Gör vi inte alltid det? Vi hade med oss klösbräda, matskålar, leksaker, mat, bajshuset och en filt som luktade matte (fast vi föredrog att ligga i en fluffig fin vit fåtölj där). Precis då började jag fundera på om det inte var dags att föra mina magnifika, perfekta gener vidare. Tänk er små söta Kibokobebisar! Ni vet hur det är när man fått nå´t i huvudet, svårt att sova, man går runt och funderar och vill ha nå´n att prata med. Frida var mallig som vanligt och "Uppförde sig" . Bet inte chefens pojke i näsan ens en enda gång som hon gör med mattes pojke varje dag hemma. När matte hämtade hem oss ändrade jag mig, tänk om ingen skulle vilja köpa mina bebisar, då får jag ju dras med dom hela livet. Dela mat, säng, matte nä, det får nog vara tänkte jag.
På veterinärstationen frågade dom matte om hon jobbar kvar -ja, sa hon, men jag räknar inte med nå´n löneförhöjning i år!
????

Karusell!

Matte hängde upp nya och tunna gardiner. Jag skulle bara ta en fluga, hoppade upp och aj, så satt jag fast med en klo så högt upp att bara yttersta spetsen på en tå nådde ned till golvet. Jag försökte hoppa på en fot men då snurrade jag bara runt, runt, runt..
Gardinen blev som en tvinnad snodd och matte hörde dunsar när jag for in i elementet varje varv! Hon kom springande när hon såg mitt lilla huvud sticka ut ur gardinsnodden och sa -Men Kiboko, har du nu sönder min nya gardin?
- Jo tackar som frågar, jag har ont i tassen och är yr i bollen! Skulle det då inte vara trevligt om hon sagt istället "Mattes lilla älskling, hur gick det?" istället för att fråga om en perskans gardin?
Jag vinglar iväg därifrån för att slicka min sårade stolthet. Där är dörren - ja, fåtöljen -ja, sängen, Frida och HEJ! där är dörren igen som åker förbi?
Örrk, jag tror jag måste kräkas, var finns en matta?? Helst nytvättad matta, det föredrar jag!

Facebook?!

Matte har skaffat facebook. De flesta brukar ju ha en bild på sig själv på sin sida men matte har en bild på mig. Det kan jag i och för sig se tre skäl till: Jag har blåare ögon, jag är snyggare och jag är definitivt smalare!

Öronrengöring

Matte behöver aldrig göra ren Fridas öron, det gör jag. Pojken brukar ropa: -mamma, fy vad äckligt, Kiboko har hela huvudet i Fridas öra! Ja, jag har ett litet näpet ansikte och Fridas öron är ganska ... rymliga!

Tjaba!

Vet att det var länge sén, men matte har varit trött. Ja hon får skylla sig själv när hon är vaken om nätterna. Oh vad vet jag, istället väcker hon Frida och mig också gång på gång. Lyfter bort oss från sina ben till den andra sänghalvan. Vi blinkar förebrående till henne och vinglar omedelbart tillbaka och lägger oss på hennes ben igen. Sedan ligger hon och vrider sig hit och dit i flera timmar, överkroppen alltså, benen kan hon inte flytta. Sömnstörningar kallar hon det, pga stress. Vad behöver hon stressa för? Det enda hon behöver göra är att hälla upp lite (dyr) kattmat till oss och sitta still sså vi får sova ifred i hennes knä. Hur svårt kan det va?


Jag har ju haft mitt bajsproblem ganska länge, varit till sjukhuset massor med gånger. Alla där känner mig nu. En gång fick jag sova över där. Fick ingen kvällsmat, en bur att sova i, ingen säng, ingen matte. Undermålig service måste jag säga!
Det talade jag minsann om för dem också!
Dagen efter tittade dom ner i min mage genom munnen, med en kamera på en slang, och även upp i mina tarmar genom, ja ni fattar.
- Hade dom samma slang Kiboko? sa pojken och skrattade! Dumma han, hur ska jag kunna veta det? Jag sov ju. När matte hämtade mig sa doktorn att jag ropat så mycket att katten i buren bredvid såg ut som han hade ont i huvudet. -Hade han kunnar prata hade han nog bett om en Alvedon, sa hon. Nu får jag kortison sprutor eftersom jag aldrig i livet tänker svälja en tablett.

I måndags när jag var dit satte dom en svart huva över mitt huvud, lindade in mig i en badhandduk och en kvinna med ett förflutet som brottare höll i mig medan de stack mig i tassen för att ta prover. I andra ronden fick jag den obligatoriska sprutan i nacken. Som sagt, de känner mig där nu.

Ciao Kiboko

Morgonstund har guld i nos?

Gjort idag

Hallåj!
Idag har jag bäddat sängen åt matte, hon envisas med att lägga dit filtar och kuddar men jag tycker de gör sig absolut bäst på golvet så jag flyttar dem dit. Matte är bara så pärskans envis så hon lägger tillbaka dem gång på gång, vilket självklart gör mitt jobb att lägga dem på golvet mycket svårare! Jag kan bara inte förstå att hon orkar alltså, den människan ger aldrig upp!

Pojken har skaffat en ny fisk till skålen på sitt hemliga rum. Jag får vara där så länge jag bara tittar på fiskarna och inte doppar tassen i skålen. Jag planerar att stanna därinne när någon glömt att jag är där, för en ensam stund med den nya fisken


Här ligger jag med Frida. Hon försökte också vara med på bild men det här är ju min blogg så jag tyckte absolut att hon skulle gå ur bild.

I'm back!

Efter otaliga besök hos den där pärskans veterinären (de rakade min mage - kan ni bara förstå hur de kan vara så fräcka?) har matte tagit en lång semester från bloggandet för att stanna hemma med mig på heltid!

Kiboko har haft supermycket problem med sin lilla lilla mage, och efter en biopsi och återhämtning över sommaren är hon äntligen tillbaka på bloggen!

Oops.. I did it again.

Jenny, det här blir smärtsamt för dig att läsa den här rapporten, men svåra saker är det ingen idé att linda in. Det gäller din födelsedag i Maj. Vi säger så här: om du inte förväntar dig nå´t dyrt, så kommer du inte att bli så besviken. Det kommer att bli svårt för mig att få ihop pengar till en present till Maj, för nu har jag avdrag på veckopengen igen. Matte du vet, köpte en ny glaskruka till orkidén, ja, den orkidén hon ärvde efter din mormor, och så ställde hon den i fönstret av alla ställen. Jag skulle bara titta ut. Orkidéjord var visst också dyrt. Kommer du i håg råttorna vi fick av dig i julklapp? De med fjädersvansar, tre stycken. Hunden har ätit upp en, men om du får en när du fyller år har jag i alla fall en kvar! Japp, så får det bli!

Det hemliga rummet!

I vårt hem finns ett hemligt rum, dit får bara pojken och matte gå in. Frida och jag försöker på alla sätt att ta oss in dit vi också. Så fort vi hör att de rör dörrhandtaget till hemliga-rummet så kommer vi störtande. Det är pokens rum, det har vi förstått. När jag nå´n gång hunnit ta mig in där, och rusat in under sängen i full fart, blir pojken så glad att se mig att han ropar -Kibokooo, och kastar sig på mage in under sängen han också. Han vinkar glatt till mig och viftar med händerna och ropar -kom hit! Han vill så gärna klappa mig, han vinkar och vinkar där under sängen. Själv vill jag klappa hans fisk, den ser så ...len ut. En gång när jag varit i hemliga rummet hittade matte en ballong i vår kattlåda efteråt. Skvallerbyttan berättade det för doktor Eva, som sa till mig att det inte var bra för mig att äta ballonger. Hur kunde dom veta att jag ätit den??

När jag gömer mig i hemliga rummet brukar jag få godis. Pojken ger mig pillows, som jag älskar, och sen bara liksom swich, så har jag flugit genom luften ut i hallen igen. Samma visa varje gång, det är nå´t magiskt med det rummet och pillows!

Busigt värre?!

Vad är det med människor? Tror dom att små katters nackskinn är till för dem att hacka och nypa i hur som helst? Att det inte känns?
Hon har ju gjort om i sovrummet. Inrett det i vitt och brunt. Hon är såå nöjd. Nu undrar jag, om man har barn och katter, ska man inte ANPASSA sitt hem då? Vill man inte att barn ramlar utför trappan, då har man ingen trappa. Vill man inte att små katter ska klättra i gardiner, då har man inga gardiner! Och hur lätt var det att ta sig upp till fönsterbrädan nu då, på en skala, sedan hon möblerat om? Hon tjatade om de gamla gardinerna också, de som hon lånat av moster. Men moster vill ju inte ha tillbaka dem, hon gillar ju inte dom med revor och hål i. (Förmodligen därför matte fick låna dem från början, fast dom glömt det nu). Sovrummet liknar påminner förresten mest om en mumsmums om ni frågar mig. Godnatt.

Hoppsan...

Det hände en pytteliten olycka på rumsbordet, och ehh.. två i soffan också. Jag skulle bara kolla i fruktskålen, där brukar finnas bollar som man kan leka med, stora bollar i olika färger. Det bara kom, en kräka, den var torr och liknade mera en bajskorv. Pojken skrek KIBOKOOO. Sedan kom matte och såg de i soffan, hon skrek inte, gav mig bara en mörk blick, suckade tungt och började städa Ok, jag vet att jag inte får vara på bordet men måste hon lägga saker där då som jag ska leka med? Jag bara frågar? Pojken satt i en solstol resten av kvällen, ville inte sitta i soffan. Själv låg jag mattes knä sedan jag bitit Frida så hon gav upp och gick till sin korg. Hon tar alltid bästa platsen först nämligen, närmast matte. Säga vad man vill om matte men hon är inte långsur! Om man kisar med ögonen och kurrar blir hon glad igen! God natt från Norrland.

När jag var liten...

Här leker jag med Onkel Kingston när jag var liten. Han förlorade alltid, men han var världens bästa Onkel!

Tavlorna

Yes! The big one is done, eller down kan man också säga. Jag har jobbat ganska länge med tavlorna. En del , de flesta hänger snett, några har jag fått ner, men nu äntligen gav fästet efter och oljemålningen ovanför soffan föll ner. Den ställde sig så fint på kant, lutande mot soffbordet. Ja, herre gud, ni skulle ha sett mattes min när hon kom hem. Med ögonen som stora, för tillfället rätt ointelligenta, klot. Munnen öppen, inte heller särskilt begåvat om ni frågar mig, stirrade hon på den tomma vita kvadratmetern på väggen där tavlan hängt. Blicken flyttades till den på golvet prydligt uppställda tavlan, sedan långsamt till mig där jag satt stolt poserande på parketten nonchalant slickande på en tass. nu rörde sig munnen på henne men det kom inga ljud. Hon skakade på huvudet och gick, utan att hälsa på sina älsklingar, till barskåpet? Vad gör hon där?

Målare?

Här händer det saker. En kväll bar matte ut allt som fanns i vårt sovrum till vardagsrummet. Morgonen efter kom en gubbe med hinkar, pytsar, penslar och skrapor och började kleta ut grejs på väggarna, mycket mer än vad jag gjorde. Han stökade till ordentligt må jag säga, jag följde intresserat hans förehavanden och undrade vad matte skulle tycka om eländet, jag vet ju hur hon kan bli när t.ex. Frida har stökat till. När hon kom hem frågade hon oroligt hur det hade gått, ha tänkte jag, nu blir det synd om gubben! -Jo, det har gått bra, bara en av dem har varit här svarade han. -Annars såg du lappen jag skrivit, att du kan stänga in dem i badrummet en stund om de blir för hjälpsamma, sa matte. Maken till fräckhet!!! Jag hade bara TITTAT!
När vi skulle gå till sängs hade jag glömt alla orättvisor för sängen stod nu vid vardagsrumsfönstret. Man kunde gå i den och bita i alla blommor. Hon hade även ställt sitt vattenglas där så att vi också kunde dricka ur det. Frida kom på att vi kunde springa från sovrummet, genom hallen, hela vardagsrummet och högst upp i klösträdet och sedan hoppa ner i sängen. Helst pricka kudden, men inte mattes huvud. Matte ville inte smaka på blommorna, -Gå och lägg dig bråkfia sa hon. Kräktes innan jag somnade.

Glad Kibok igen!

Inatt blev jag så mattesjuk och ville inte vara sur längre, längtade efter min gosiga matte. Det enda som syntes av henne för täcket var huvudet så jag lade mig på det. Matte vaknade och blev så lycklig att hon inte kunde somna om. Jag kurrade och rufsade i hennes hår. Sedan somnade hon ialla fall en stund innan klockan ringde halv sex. Hon hade helst velat ligga kvar hos mig då på kudden, men hasade iväg till badrummet. Hon är så lik en kändis, kan bara inte komma på vem. Gäsp... jo, just det, Johnny Rotten är det ju.

Hallå från en sur Kibok.

Har varit till doktorn igen, blev stucken i nacken, igen. Men den här gången var jag förberedd på nacktricket så jag gav dom en rejäl match. Mycket av det som skulle in i min nacke kom i mattes öga. Det högra, det ser hon ändå sämst med. Doktorn sa att det inte var farligt. NÄ, FATTAS VÄL BARA! Remember vem det var ämnat för! Jag blev så trött av fighten att jag tvärsomnade. Matte trodde att jag dog. Rätt åt henne. Det enda som gläder mig i mitt sårade lilla katthjärta, är att hon fick ta av semesterpengarna till räkningen!

Malliga Frida

Malliga Frida ska alltid ställa sig in hos matte. Hon tvättar henne hela tiden, slickar och putsar. Det tycker jag är äckligt! Hon kan väl tvätta sig själv, i tvättstället, det fick en katt jag vet göra. Dom där händerna som gör ren vår låda och i förekommande fall även torkar upp kräkor, dom slickar Frida på BLÄ! Jag råkar även veta att hon vid minst ett tillfälle fått kattdiarré på fingrarna. Fråga mig inte hur jag vet att det, via en kattsvans, hamnade på hennes fingrar. Jag bara vet det.

Fortsättningen på resan till veterinären

Det hade kanske gått bra om hon inte åkt runt en känd hamburgerkedja, men troligen inte. Den doftande påsen stod mellan våra säten och i södra utfarten var olyckan ett faktum. Jag kunde inte hålla emot längre, nummer 2 kom rakt ner i min transportbur. Det var inte ett dugg mindre löst trots att jag varit hos veterinären och lukten var inte alls trevlig. Jag skyndade mig att krafsa ut det ur buren fort som attan, lite störd av matte som skrek KIBOKOOO, såg henne som genom ett brunt moln när hon skrikande körden genom rondellen. Nu skulle vi tydligen stanna och städa bilen. Min filt åkte ner i en soptunna. Påsen från hamburgerkedjan även. Säten tvättades med våtservetter. Mattes skrik hade nu övergått i kvidanden och hennes mage lät som tigrarna på Kolmården strax före matning. Sedan åkte vi hem i alla fall och nu skulle hon tydligen stänka ut något smet på väggarna här hemma. De hade sagt där hon köpte smetet att hon skulle lägga det på min tass. Fattar inte varför de inte rekommenderade henne att lägga det på elvispen och köra full fräs, men det är klart, sladden räcker ju inte runt till alla rum. Säga vad man vill men hon har energi den kvinnan, själv var jag trött efter allt och när jag sprätt ut smetet i hela huset längtade jag verkligen efter att lägga mig på min favoritkudde och ta mig en tupplur. Vem låg nu inte där, på min kudde, om inte matte. Vet inte om hon sov för hon hade ena armen över ögonen.

Rapport angående inköp av ny resesäng.

Jag har fått en ny transportbur. Likadan som den gamla men en nyare årsmodell. Tro inte att det blir roligare att vara inburad i den för det.
Bara namnet har en otrevlig klang. "Transportbur", det innebär att jag ska transporteras någonstans, vanligtvis till veterinären. Vet inte vad det är, men det innebär alltid obehag för mig.
Sist tex, sista resan med gamla buren för övrigt, då var jag lite ähh... lös i magen. Då ville Eva, som min doktor heter, ta prover på mig. Blodprover, ur tassen, med en spruta. Jag säger bara No, no, no, no. Inte ur min tass! Jag kämpade för livet. Då stack hon mig i nacken! Fuskkärring! Åh, shit vad jag blev yr, fick verkligen anstränga mig för att inte somna. Satt i mattes knä och såg dubbelt. Det enda som höll mig vaken var mattes knorrande mage och sköterskan som kom in med jämna mellanrum och frågade om jag sov. Efter flera långa stunder kom hon in och stack mig i nacken, IGEN. Nu snurrade det till i huvudet och jag kräktes rakt på deras blanka golv. Utifrån korridoren hörde jag hur hon sa: "Nu kräks hon, så nu somnar hon nog snart, haha" Sen minns jag inget mer. Vaknade och hade bandage runt tassen, matte sa att "nu är vi färdiga här" och det höll jag verkligen med om. Skelögd och groggy lades jag in i buren, men jag vinkade till sköterskorna, med min lilla tass med långfingret pekande upp ur bandaget, vinkade hela vägen när jag gungande bars ut till bilen av matte.

Stay tuned:
I nästa rapport kommer förklaringen till att det blev den burens sista resa....

Hunden

Hej hallå, Kiboko här. Har inte skrivit så mycket för jag har legat vid ett element mesta tiden. Det är perskans kallt här i Norrland, går bara vara inne. Balkongen kan man inte vara på, bara hunden kan sitta där nu. Ja, mattes människas hund alltså. Matte har en människa som kommer ibland och han har en stor hund. Fast han är så stor så verkar han vara lite rädd för Frida och mig, det kan vara nåt som hänt innan jag flyttade hit. Frida vill inte prata om det. Jag försöker visa att jag är vänlig och klappa honom, jag har sett hur matte gör, man spretar med fingrarna och kliar liksom. Hunden blir så glad då, ylande av glädje springer han till sin husse och sedan vill han ut på balkongen. Malliga Frida går och lägger sig och surar, hon tycker inte om mattes människa, men jag brukar klättra upp på hans mage och leka att det är min pilatesboll. Vinkar lite till hunden genom fönstret till balkongen. Han har så fina ögon, bruna, fuktiga lite ledsna liksom. Hoppar lite på min boll.

Juni 2008

...skriver ett litet brev från mitt hem i Norrland. Jag har fullt upp. Matte jobbar på dagarna så jag sköter hushållet. Rensar lite bland blommor och saker, destruktion tror jag det kallas.
Har ännu inte gjort sönder nå´t som ändå tydligen inte skulle kastas. Jag gör saker som ska kastas mindre så de inte tar så stor plats i sopona t.ex.
I bland bli pojken och matte så glada så de får svårt att behärska sina känslor. Pojken blev så glad så han blev tårögd när jag gjort hans boll pytteliten genom att bita i den. Han tror för övrigt att jag heter Fykiboko.
Han har nog ont nånstans för han skriker ofta Aj Aj!

Återkommer med flera rapporter från Norrland under sommaren, nu ska jag ut och spana på kamphundar från balkongen. Slick från Kiboko.

Maj 2008

Lilla Kiboko har nu börjat intressera sig för heminredning, framförallt tavlornas positioner. Hon står på ryggstödet på soffan och petar på tavlorna tills de roterat till för henne önskat läge, dvs, vertikalt. Filmer behöver inte förvaras i ett skåp utan knuffas ut från hyllorna på golvet, där får man bättre överblick. Blomjord kan förvaras på parketten lika väl som i krukor enligt denna nya inredningsguru. Liten Kiboko gör stora bus och fattar inte varför mamma suckar och låter bestämd på rösten. Nya familjen i Norrland inklusive Frida står fortfarande förvånat betraktande den lilla tromben som intagit vårt hem.