Kom hem

Matte är dum!
När vi kom hem efter den hemska dagen var det nå't fel på mina ben, de gick i sick sack och jag nästan föll. Ögonen stod på tio i två och man såg nästan bara vitögonen på mig.
"Lägg dig gumman", sa matte och bäddade på golvet, men jag vinglade runt i flera timmar. Så upptäckte jag att doktorn glömt nå't krafs på min mage. Det måste bort! Matte håller i mitt huvud och säger "Aj aj! Låt bli" Jag gömmer mig under täcket och drar i trådarna, hon hittar mig förstås och säger "Sluta, jag vet nog vad du håller på med, din envisa lilla katt!" Sover gott på natten, Frida och jag har ockuperat större delen av mattes säng och täcke. Vaknar, krafset har inte försvunnit under natten men nu ska det bort! Konflikten med matte trappas upp, nu är det krig!
Matte har rynkor mellan ögonbrynen och är totalt omedgörlig.
"Kan du låta bli stygnen Kiboko" säger hon, "annars får du ha en tratt, hör du det? Och var ska jag få tag på en tratt, på en lördag? Du är den mest hopplösa lilla varelse som finns!" Men tänk, jag tycker att hon är den mest hopplösa STORA varelse som finns! Bannade fläskfia.