När jag var liten...

Här leker jag med Onkel Kingston när jag var liten. Han förlorade alltid, men han var världens bästa Onkel!

Tavlorna

Yes! The big one is done, eller down kan man också säga. Jag har jobbat ganska länge med tavlorna. En del , de flesta hänger snett, några har jag fått ner, men nu äntligen gav fästet efter och oljemålningen ovanför soffan föll ner. Den ställde sig så fint på kant, lutande mot soffbordet. Ja, herre gud, ni skulle ha sett mattes min när hon kom hem. Med ögonen som stora, för tillfället rätt ointelligenta, klot. Munnen öppen, inte heller särskilt begåvat om ni frågar mig, stirrade hon på den tomma vita kvadratmetern på väggen där tavlan hängt. Blicken flyttades till den på golvet prydligt uppställda tavlan, sedan långsamt till mig där jag satt stolt poserande på parketten nonchalant slickande på en tass. nu rörde sig munnen på henne men det kom inga ljud. Hon skakade på huvudet och gick, utan att hälsa på sina älsklingar, till barskåpet? Vad gör hon där?

Målare?

Här händer det saker. En kväll bar matte ut allt som fanns i vårt sovrum till vardagsrummet. Morgonen efter kom en gubbe med hinkar, pytsar, penslar och skrapor och började kleta ut grejs på väggarna, mycket mer än vad jag gjorde. Han stökade till ordentligt må jag säga, jag följde intresserat hans förehavanden och undrade vad matte skulle tycka om eländet, jag vet ju hur hon kan bli när t.ex. Frida har stökat till. När hon kom hem frågade hon oroligt hur det hade gått, ha tänkte jag, nu blir det synd om gubben! -Jo, det har gått bra, bara en av dem har varit här svarade han. -Annars såg du lappen jag skrivit, att du kan stänga in dem i badrummet en stund om de blir för hjälpsamma, sa matte. Maken till fräckhet!!! Jag hade bara TITTAT!
När vi skulle gå till sängs hade jag glömt alla orättvisor för sängen stod nu vid vardagsrumsfönstret. Man kunde gå i den och bita i alla blommor. Hon hade även ställt sitt vattenglas där så att vi också kunde dricka ur det. Frida kom på att vi kunde springa från sovrummet, genom hallen, hela vardagsrummet och högst upp i klösträdet och sedan hoppa ner i sängen. Helst pricka kudden, men inte mattes huvud. Matte ville inte smaka på blommorna, -Gå och lägg dig bråkfia sa hon. Kräktes innan jag somnade.

Glad Kibok igen!

Inatt blev jag så mattesjuk och ville inte vara sur längre, längtade efter min gosiga matte. Det enda som syntes av henne för täcket var huvudet så jag lade mig på det. Matte vaknade och blev så lycklig att hon inte kunde somna om. Jag kurrade och rufsade i hennes hår. Sedan somnade hon ialla fall en stund innan klockan ringde halv sex. Hon hade helst velat ligga kvar hos mig då på kudden, men hasade iväg till badrummet. Hon är så lik en kändis, kan bara inte komma på vem. Gäsp... jo, just det, Johnny Rotten är det ju.

Hallå från en sur Kibok.

Har varit till doktorn igen, blev stucken i nacken, igen. Men den här gången var jag förberedd på nacktricket så jag gav dom en rejäl match. Mycket av det som skulle in i min nacke kom i mattes öga. Det högra, det ser hon ändå sämst med. Doktorn sa att det inte var farligt. NÄ, FATTAS VÄL BARA! Remember vem det var ämnat för! Jag blev så trött av fighten att jag tvärsomnade. Matte trodde att jag dog. Rätt åt henne. Det enda som gläder mig i mitt sårade lilla katthjärta, är att hon fick ta av semesterpengarna till räkningen!

Malliga Frida

Malliga Frida ska alltid ställa sig in hos matte. Hon tvättar henne hela tiden, slickar och putsar. Det tycker jag är äckligt! Hon kan väl tvätta sig själv, i tvättstället, det fick en katt jag vet göra. Dom där händerna som gör ren vår låda och i förekommande fall även torkar upp kräkor, dom slickar Frida på BLÄ! Jag råkar även veta att hon vid minst ett tillfälle fått kattdiarré på fingrarna. Fråga mig inte hur jag vet att det, via en kattsvans, hamnade på hennes fingrar. Jag bara vet det.

Fortsättningen på resan till veterinären

Det hade kanske gått bra om hon inte åkt runt en känd hamburgerkedja, men troligen inte. Den doftande påsen stod mellan våra säten och i södra utfarten var olyckan ett faktum. Jag kunde inte hålla emot längre, nummer 2 kom rakt ner i min transportbur. Det var inte ett dugg mindre löst trots att jag varit hos veterinären och lukten var inte alls trevlig. Jag skyndade mig att krafsa ut det ur buren fort som attan, lite störd av matte som skrek KIBOKOOO, såg henne som genom ett brunt moln när hon skrikande körden genom rondellen. Nu skulle vi tydligen stanna och städa bilen. Min filt åkte ner i en soptunna. Påsen från hamburgerkedjan även. Säten tvättades med våtservetter. Mattes skrik hade nu övergått i kvidanden och hennes mage lät som tigrarna på Kolmården strax före matning. Sedan åkte vi hem i alla fall och nu skulle hon tydligen stänka ut något smet på väggarna här hemma. De hade sagt där hon köpte smetet att hon skulle lägga det på min tass. Fattar inte varför de inte rekommenderade henne att lägga det på elvispen och köra full fräs, men det är klart, sladden räcker ju inte runt till alla rum. Säga vad man vill men hon har energi den kvinnan, själv var jag trött efter allt och när jag sprätt ut smetet i hela huset längtade jag verkligen efter att lägga mig på min favoritkudde och ta mig en tupplur. Vem låg nu inte där, på min kudde, om inte matte. Vet inte om hon sov för hon hade ena armen över ögonen.

Rapport angående inköp av ny resesäng.

Jag har fått en ny transportbur. Likadan som den gamla men en nyare årsmodell. Tro inte att det blir roligare att vara inburad i den för det.
Bara namnet har en otrevlig klang. "Transportbur", det innebär att jag ska transporteras någonstans, vanligtvis till veterinären. Vet inte vad det är, men det innebär alltid obehag för mig.
Sist tex, sista resan med gamla buren för övrigt, då var jag lite ähh... lös i magen. Då ville Eva, som min doktor heter, ta prover på mig. Blodprover, ur tassen, med en spruta. Jag säger bara No, no, no, no. Inte ur min tass! Jag kämpade för livet. Då stack hon mig i nacken! Fuskkärring! Åh, shit vad jag blev yr, fick verkligen anstränga mig för att inte somna. Satt i mattes knä och såg dubbelt. Det enda som höll mig vaken var mattes knorrande mage och sköterskan som kom in med jämna mellanrum och frågade om jag sov. Efter flera långa stunder kom hon in och stack mig i nacken, IGEN. Nu snurrade det till i huvudet och jag kräktes rakt på deras blanka golv. Utifrån korridoren hörde jag hur hon sa: "Nu kräks hon, så nu somnar hon nog snart, haha" Sen minns jag inget mer. Vaknade och hade bandage runt tassen, matte sa att "nu är vi färdiga här" och det höll jag verkligen med om. Skelögd och groggy lades jag in i buren, men jag vinkade till sköterskorna, med min lilla tass med långfingret pekande upp ur bandaget, vinkade hela vägen när jag gungande bars ut till bilen av matte.

Stay tuned:
I nästa rapport kommer förklaringen till att det blev den burens sista resa....

Hunden

Hej hallå, Kiboko här. Har inte skrivit så mycket för jag har legat vid ett element mesta tiden. Det är perskans kallt här i Norrland, går bara vara inne. Balkongen kan man inte vara på, bara hunden kan sitta där nu. Ja, mattes människas hund alltså. Matte har en människa som kommer ibland och han har en stor hund. Fast han är så stor så verkar han vara lite rädd för Frida och mig, det kan vara nåt som hänt innan jag flyttade hit. Frida vill inte prata om det. Jag försöker visa att jag är vänlig och klappa honom, jag har sett hur matte gör, man spretar med fingrarna och kliar liksom. Hunden blir så glad då, ylande av glädje springer han till sin husse och sedan vill han ut på balkongen. Malliga Frida går och lägger sig och surar, hon tycker inte om mattes människa, men jag brukar klättra upp på hans mage och leka att det är min pilatesboll. Vinkar lite till hunden genom fönstret till balkongen. Han har så fina ögon, bruna, fuktiga lite ledsna liksom. Hoppar lite på min boll.

Juni 2008

...skriver ett litet brev från mitt hem i Norrland. Jag har fullt upp. Matte jobbar på dagarna så jag sköter hushållet. Rensar lite bland blommor och saker, destruktion tror jag det kallas.
Har ännu inte gjort sönder nå´t som ändå tydligen inte skulle kastas. Jag gör saker som ska kastas mindre så de inte tar så stor plats i sopona t.ex.
I bland bli pojken och matte så glada så de får svårt att behärska sina känslor. Pojken blev så glad så han blev tårögd när jag gjort hans boll pytteliten genom att bita i den. Han tror för övrigt att jag heter Fykiboko.
Han har nog ont nånstans för han skriker ofta Aj Aj!

Återkommer med flera rapporter från Norrland under sommaren, nu ska jag ut och spana på kamphundar från balkongen. Slick från Kiboko.

Maj 2008

Lilla Kiboko har nu börjat intressera sig för heminredning, framförallt tavlornas positioner. Hon står på ryggstödet på soffan och petar på tavlorna tills de roterat till för henne önskat läge, dvs, vertikalt. Filmer behöver inte förvaras i ett skåp utan knuffas ut från hyllorna på golvet, där får man bättre överblick. Blomjord kan förvaras på parketten lika väl som i krukor enligt denna nya inredningsguru. Liten Kiboko gör stora bus och fattar inte varför mamma suckar och låter bestämd på rösten. Nya familjen i Norrland inklusive Frida står fortfarande förvånat betraktande den lilla tromben som intagit vårt hem.